Under arbetet med Karsjöhultsboken var jag förstås tvungen att leta efter information om hur man levde på 1700-talet. En av de frågor jag ställde mig var vad man läste på den tiden.
Det första jag fick veta var att det påbjöds att klockaren skulle lära alla att läsa. Redan i slutet på 1600-talet kom den bestämmelsen. Det gick förstås inte så bra.Klockaren hann inte med alla och de flesta måste ju arbeta och hade inte tid att lära sig något annat. År 1724 kom en bestämmelse att alla föräldrar måste lära sina barn att läsa. Hur skulle de kunna det, om de inte själva kunde läsa? Ändå sägs läskunnigheten i Sverige vara ovanligt hög (i jämförelse med andra länder) på den tiden (tidigt 1700-tal).
Präster kontrollerade genom husförhörenom deras församling kunde läsa . Det visade sig att 'enkla' människor - dvs torpare och tjänstefolk - bara kunde läsa sådant som var dem välbekant. Vad var det? Psalmboken, lilla katekesen. De tio Guds bud. Man läste alltså mer eller mindre utantill.
Mer om litteratur som lästes i de 'högre' stånden kommer senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar